skitbloggen funkar ju inte som den ska.


för mig har det alltid varit viktigast att mina kompisar och familj ska må bra.
jag har aldrig brytt mig speciellt mycket om hur jag själv mår.
och de har satt sina spår. ibland tröttnar man när ingen förstår.
men ändå så ger man aldrig upp.
jag vet inte om de är en possitiv sak, eller om de är negativt.
de jag vet är att jag måste ta mig själv i första hand ibland.
psyket orkar inte ta hur mycket som helst.
så ibland är det viktigt att stanna upp, tänka efter och andas.
och de är precis vad jag ska göra nu. tänka efter, tänka på mig själv.



de är inte lika kul att bry sig när man inte får något tillbaka för det!
de är inte lika kul att finnas där när man inte ens syns.
jag ligger här nere, hallå, ser ni mig?