det är inte rättvist. det är inte de. jag blir så arg, jag blir rädd. fan. bara helt plötsligt så händer det. en dag så bara händer de. det är sjukt vad människor kan göra.jag vet inte ens vad jag ska säga. jag har så mycket inom mig som bara vill ut, men det går inte. jag klarar mig, de gör jag alltid. tids nog så har jag tagit mig igenom allting. men det är dig jag är orolig för. jag vet ju allt som hänt, och allt som du gått igenom. och jag ber till gud att du blir okej. utan dig vet jag inte vad jag skulle göra. jag vet inte. jag kan inte tänka mig ett liv här utan dig, de kan jag inte. du är ju du. den där som ställt upp som min storasyster, om tagit hand om mig och växt upp tillsammans med mig. de är ju du som kan läsa av mig utantill, du ser allt och du förstår, du lyssnar och hjälper. du är stark, det vet jag. men jag vill inte att du ska må dåligt igen, tänk på allting du sagt till mig, ge inte upp, vad du en gör. jag älskar dig och jag finns här för dig hela tiden. jag tänker på dig min ängel hela  tiden och jag ber verkligen om att du mår bra. <3